Var ett tag sen jag skrev nu
Så vad har då hänt?
Operationen är genomförd
Det gick super bra och det togs bort mer än vad man trodde från början de 7 cm av tunntarmen var istället 20cm plus en bit av tjocktarmen
Tiden innan operationen var hemska jag var vaken i stort sätt hela natten och skakade som en gris timmarna innan
Kl 1 den 20/1 blev jag nerkörd till salen sen skulle jag förberedas och jag minns jag blev inkörd klockan 3 till rummet jag blev opererad i, efter vaknade jag upp lite smått av att ja mumlade å kände de lyfte över mig i sängen igen, sen vaknade jag upp vet inte vad klockan va då men hamna typ i chock å visste inte var jag va mer än på sjukan å ont gjorde de, jisses va varm jag blev efter ett tag, sköterskan som tog av mig kallade mig kräfta hihi :)
Sen blev jag uppkörd till avdelningen kl 21.40 efter de minns ja bara hur snurrigt allt va och sen somnade ja.
Efter den tiden va de väldigt mycke illamående som spökade så fick piller mot de, blev bättre när EDAn kopplades bort den 24de, sedan har ja bara blivit kryare och kryare och den 26 blev jag utskriven.
Väldigt nervös var jag över att få komma hem, hur de skulle bli att klara mig själv men de har gått superbra alltihop :)

Lite piggare efter illamående pilla på sjukhuset

Plåstret byttes idag det såg riktigt fint ut enligt sköterskan :)

Mycke piggare nu :)

Då är det bara imorgon med man är hemma hela dagen...
Går inte att förklara mina känslor just nu, de är i stort sätt överallt
Förberedelserna är klara (de som skulle köpas in)
Ny laddningssladd till ipaden fixad (så man kan vara social)

Hoppas allt går vägen bara

Från och med måndag är jag sjukskriven på heltid i 5 veckor och sedan får vi se hur jag mår
Träffade min läkare i torsdags och hon blev paff och skrattade lite åt att jag var så glad när jag har så ont
Vilket jag förklarade att även om det nu blir operation är det de bästa och man kan bara gilla läget
Sen är de nog också så att bakom skratten och leendet så är jag livrädd men jag vet att allt kommer lösa sig
Ska när jag bli friskare sätta ihop något av allt jag har från sjukhuset som en typ minnesbok från hela den här resan
Just för att sedan kunna kolla tillbaka och sen blicka framåt igen

Din styrka inom dig är det bara du själv som kan plocka fram

Nervositeten, känslor och hela jag känner mig ur balans, dock vet jag att allt tillslut löser sig.
Ska bara låta mig förstå att detta är början på något helt nytt


Ett tag sen jag skrev nu, vart krasslig sen nyårsafton. Förkylning som gjort de värre i magen med men jag kämpar på :)
Idag fick jag även svar från röntgen att de endast hittat små gallstenar i gallblåsan och ingen inflammatorisk sjukdom i gallgångarna som de även trott jag haft.
Positiva nyheter det!

Imorgon ska ja träffa min läkare och prata hur läget nu är med allt :)
Känns verkligen så bra att äntligen fått en läkare som lyssnar på allt och kollar upp allt de tycker kan vara något.

Operationen börjar nu närma sig med stormsteg, kan inte förklara mina känslor mer än att de är kaos i huvet så fort jag är ensam och börjar inse allt men de kommer gå bra de tror jag alldeles säkert och alla mina fina vänner som finns för mig ni är änglar!

Det börjar närma sig operationen och jag har en irriterande förkylning som inte vill släppa :/
Men förhoppningsvis blir jag frisk från den snart så operationen ändå kan genomföras.
Skulle kännas så jobbigt att behöva vänta ytterligare, men kämpar på :)
Sen är det ju även så att när ja har annat virus i kroppen så är magen också jobbigare, man blir även rätt frustrerad för man vet att de bara är att vänta ut allt.


Förresten ett bra tag efter jag fick denna diagnosen så fick jag veta av barnmorskan på ungdomsmottagningen (skulle ha nytt recept utskrivet) att jag troligtvis inte fick ha kvar mitt preventivmedel som ja verkligen va nöjd med och efter hon hört med en läkare fick jag då beskedet att nej med min sjukdom fick jag inte ha preventivmedel med hormoner i, anledningen är att man kan få proppar, de fick mig att bli rädd och tänka men herregud varför får man inte veta sånthär? Alla vet ju att tjejer/kvinnor (oftast) har något slags p-medel, hur ska man veta att man ska fråga sin läkare om det? Jag bestämde mig i alla fall för att va utan p-medel just för jag vågade inte prova de hormonfria som finns, jag hoppas kunna gå tillbaka till de jag hade innan när den operationen är gjord.

Jag hoppas att DU som läser min blogg ska få en inblick i hur det kan vara att leva med en sjukdom som inte syns utanpå men som påverkar ganska mycket i ens liv.

Mormors 83årsdag :)
Firat henne och syrran idag
God mat och sedan tårta ?

Idag har jag även haft körkort i 2 år :)
Det var en turdag helt klart ;)
Första uppkörningen gick ju sämst :/

Om 2 månader blir man 23år, månaden efter fyller mor min 55år :)

En krasslig dag idag oxå, ont i halsen å magen men kämpar på!
#fight#Crohns

Känslan att vakna tidigt på morgonen av krampsmärtor och springa ner till toan..
Inte så kul direkt men vad gör man när magen lever sitt egna liv kanske inte va så bra att käka ägg trotts allt, ibland så kommer man på efter man stoppar i sig saker men men

Ikväll va syster med sambo å lilla W här på fika :)
Lilla charmgossen va på bra humör :)

2015
Nytt år nu, hoppas nu operationen går bra och att jag framöver kommer kunna få va frisk för minns inte ens sist jag var 100%

Vill tacka så hemskt mycket för alla fina besökare kunde aldrig tro det när ja först började :)

Dagens mående är inte riktigt bra, magen gör ont och huvet sitter där men inte mer än så har än så länge ingen feber tror jag :)
De jobbiga med denna sjukdomen är att jag många gånger visar mig vara "frisk" för ja vill inte känna någon ska tycka synd om mig eller liknande för jag vet att jag är stark innerst inne.
Jag längtar efter att känna mig frisk :)

Gårdagens selfie :)